Passerat gränsen

Jag har passerat en gräns som jag inte visste fanns i det här samhället. Gränsen där folk slutar peppa och bara pressar istället. Det räcker inte att jag ska söka jobb och oroa mig över min ekonomi, jag ska dessutom lösa alla andra uppgifter jag får så snabbt som möjligt och får ingen uppmuntran alls. Bara piska, ingen morot. Jag kan förstå att människor går in i väggen, att de ramlar och aldrig tar sig upp när alla myndigheter bara kräver, men aldrig säger uppmuntrande ord. Saker som är positiva förbises med nya negativa hela tiden. Jag vill ha ett heltidsjobb, bara för att slippa ha någon mer kontakt med ams och soc. Det är bra att de finns, men jag vill styra över mitt liv och framförallt ha en chans att leva.