Önskan att få vara en lagom medelsvenson

Ibland blir jag lite extra trött på livet som levs. Eviga sjukdomskrångel och en känsla av att han aldrig ska få bli frisk. Det är som att leva med livet på paus, men samtidigt i hyperfart. Att jobba heltid är inte min grej, även fast jag har bra arbetstider (slutar 14.30) så hinner jag INGENTING under veckorna och helgerna blir då tiden för allt. Plötsligt har det gått en månad eller två utan att jag fattat det.

Det jag vill är att han ska få slippa all den här skiten nu och kunna jobba lite mer så att jag kan jobba lite mindre. Att vi ska kunna köpa ett hus (dvs ett boende för lång tid framöver) och bilda familj. Att ha mer tid för varandra. Jag undrar när makthavarna ska fatta att det inte är att jobba mer som folk som jag vill, utan att alla i familjen ska kunna dra ett tillräckligt stort strå för att ingen ska behöva jobba ihjäl sig. Ja, jag vill ha medborgarlön/basinkomst åt alla. Och en rejäl statushöjning för de arbeten som driver runt vårt samhälle, som lokalvårdare, undersköterskor osv. Folk behöver sluta hävda att man vill ha fler som slåss om skitjobb när man nämner att de underbetalda kvinnoyrkena behöver både mer pengar och mer personal. Även om städare inte är mitt drömyrke tar jag väldigt illa vid mig när folk nedvärderar det jag gör trots att deras egen arbetsplats är extremt beroende av mina "kollegors" arbete.

Snacka om att spåra ur, helt utan röd tråd. Jag vill ha mindre jobb, lite mer pengar, och en sjukdomsfri tillvaro. Det är uppenbarligen för mycket att önska.

Höstig höst och ont i hjärtat

Det regnar och blåser ute. De gula löven yr. Det blir regnkläder på när jag går till yogan om en halvtimme. Läste just ett citat av Kristian Gidlund, om döden. Det gjorde ont i hjärtat och en tår lockades fram. Det är en och en halv vecka sen begravningen nu, men det känns som en evighet. Eller som igår. Hur fattar man att en som spridit så mycket ljus inte finns längre? Jag försöker se ljuset i mig själv, se att hon är en del av mig nu.

Nu ska jag med vattenkannans hjälp sprida lite liv här hemma. Och ge min älskling en puss bara för att han finns!

Vem ska ta på sig skulden?

Jag anser mig ha rätt bra koll på miljö- och klimatfrågor. I många fall gör jag medvetna val i min vardag och numera känns det ofta naturligt för mig. T ex att köpa begagnat eller parfymfritt eller ekologiskt. Samtidigt försöker jag komma ihåg och vara medveten om att jag avviker från normen och att det ligger ett engagemang i botten på mina val. Det blir väldigt konstigt om jag förväntar att alla ska göra samma val som jag. Eller ha samma kunskapsbas. Men det hindrar mig inte att bli ledsen när jag stöter på förnekare som bestämt sig för att den mänskliga påverkan är noll. Jag förstår alla som inte orkar läsa på och få in allt i sin vardag, men att inte ens lyssna känns så världsfrånvändt. Vad krävs för att de ska öppna sina ögon? En flytt till Indiens textilkvarter? Vi lever i en skyddad bubbla i Sverige, men allt vi gör påverkar resten av världen.

En dag, svår att förstå

Idag begravdes min moster. Bröstcancern tog hennes liv. Ceremonin var mycket vacker och jag blev helt tom av all gråt. Sen blev jag fylld av den kärlek släkten och vännerna visade. Hon gav oss så mycket, kloka ord, trygghet och livsglädje! Jag kommer aldrig riktigt att fatta, utan alltid se fram emot nästa gång vi ses. Du hinner nog igenom rätt många fikor och omgångar fia med knuff med morfar innan dess. Du fattas oss. Vi saknar dig. I oss lever du för evigt.

Lite trött

Jag blir lite trött av att mötas av vandaliserad inredning tidigt måndag morgon, men nu när jag ätit får den känslan lämna plats för lugn och energi. Det är ansträngande att vara trött och besviken! Tyvärr blir jag även trött av känslan att vara ensam om att se min personliga påverkan och mitt ansvar när det kommer till miljö bland mina kollegor. Lite för många hat skygglapparna på.

Long time no see

Det känns som hundra år sen jag skrev nått här. Vad har hänt det senaste? Alldeles för mycket såklart...

Min älskade syster fyller 25 år snart och jag har lovat henne att sticka en delsbokofta, så det tar energi och tid. Sen har jag även provat att sticka disktrasor och diskfiskar.  Två sorters frukt/bär-likör står och göttar till sig och så försöker vi få ordning här hemma. Kaos och damm har härskat för länge nu!

Utöver det så försöker jag yoga några gånger i veckan, det känns bra och jag lär mig massor. Klockan 10 idag ska jag faktiskt gå på yoga, härligt.

Det där med kläder

Igår gick jag en sväng i stans klädbutiker och spanade på fina klänningar. Jag har lite pengar på ett presentkort och tänkte att en trevlig sommarklänning kanske vore ett bra köp. Hem kom dock bara irritation över materialen i klänningarna jag känt på. Nästan allt var i syntetmaterial och resten genomskinlig bomull. Även de fina klänningar som finns hemma är i syntet (de flesta) och jag är less på det! Börjar allvarligt fundera på att köpa fint bomullstyg och sy själv. Har iofs inget jättebehov av nya kläder, men det är nog att tänka på till framtiden.

Min kära syster blir 25 i år och hon önskade sig igår en stickad tröja eller kofta av mig. Hon kan tydligen tänka sig att köpa garn och så själv bara hon får en tröja. Jag är på! Är sjukt sugen på att sticka och hon måste ju få nått fint! Vi får väl se hur det blir.

Längtan till landet, längtan hem

Nu när sommaren, med sin grönska, strålar i Sverige längtar jag mer och mer efter Hälsinglands vackra natur. Det lugnet jag kan finna på landet går inte att jämföra med det jag finner i ett hyreshus som lite för mycket omsluter mig med betong och asfalt. De må vara praktiska material, men de är döda och jag längtar bort från dem. Mer och mer längtar jag tillbaka till det väna Hälsingland, men sin natur och sitt levande kulturarv. Där lever inte så packat med människor som här och bara det lockar. Såklart finns många platser i vårt land som erbjuder glesbygd och små orter, men inte så många där jag även har familjen nära. Jag är trött på att bo i en skokartong med långa resor till alla släktingar.

Samtidigt inser jag att ett hus i Hälsingland nog är ouppnåeligt. Min älskade sambo, trivs (och är uppväxt) här nere i söder och kan nog inte tänka sig, eller förstå, tjusningen med att bo en bit ifrån storstäderna. Självklart är det praktiskt att ha en av Sveriges största städer 20 minuter bort, men det är en lyx jag kan leva utan. Visst har jag trevligt när jag är där, men i slutändan gör det bara livet onödigt dyrt.

Jag väntar. Och längtar.

Äntligen yoga!

Det tog lite mer än 2,5 år från det att jag slutade yoga på Gotland till att jag på riktigt tog upp träningen här i Kungsbacka. Det var en tid med sporadiska försök att yoga själv, men nu har jag äntligen en bra lärare igen!

Sen några veckor tillbaka har jag medlemskap på träningskompaniet och har än så länga bara frälsts av deras breda och seriösa yogautbud. Med tanke på vad jag betalar och att jag i teorin kan yoga där varje dag är det verkligen värt det.

Jag har ett bättre fokus nu än tidigare och kämpar mest med andning, bandas och koncentration. Att jag hela tiden lär mig mer om asanas och kommer längre in i dem är en positiv sidoeffekt. Just nu lär jag mig bland annat huvudstående och då behövs verkligen de tre komponenterna!

Än så länge är det ashtanga jag tränar, men jag har tänkt att även prova de andra former de erbjuder. Vi får se vad jag tycker...

Träningspepp

Sitter på bussen till jobbet och ute skvalar regnet. Det är så varmt att jag nästan, nästan ångrar att vinterjackan är på... Det hade nog gått med regnjacka idag! Sitter och hoppas att jag ska hinna träna ikväll. Med värmen kommer en önskan att komma i form för mig och jag är redan igång med yoga på "gymmet". De har ett väldigt bra yogautbud ( och klasserna hålls i ett fint och lugnt yogarum, inte någon vanlig sal), men jag vill bygga styrka lite snabbare än jag kan med yoga. Tanken är att prova de olika ledda pass de har, allt utom spinning verkar kul, men kanske testar jag även det.

Jag vill väldigt gärna köpa nya träningsskor, fivefingers för att vara exakt. Mina tjocka gamla dojjor känns rätt onaturliga att röra sig i efter all yoga barfota. Vågar inte göra som pappa, han sprang tydligen barfota i skogen i somras. Men han är å andra sidan "viking" (internt familjeskämt)...

Vårhelg

Det har varit plusgrader under några dygn nu och trots regn och rusk känns det väldigt bra. Äntligen kommer våren! Den här helgen har jag haft hundra saker i huvudet som jag velat hinna med och därför känns det som om alldeles för lite blev gjort. Räknas allt ihop är det ändå rätt mycket... Igår var det årsmöte i medeltidsföreningen och jag valdes till kassör, det känns spännande. Nu ska (måste) jag lära mig mer om hur föreningen fungerar. Här hemma klippte jag ut strumpor och en toalettväska i ylle och hann faktiskt helt klart med väskan och påbörjade strumporna. När linnet som fick fodra väskan ändå var framme klippte jag ut och sydde foder till min lilla syväska där nålar, tråd, vax, sax och måttband alltid är med. Det tog bara nästan ett år att få den klar... Om inte mer! Även Tobbes senaste skjorta blev klar, fållandet av ärmarna hade väntat lite väl länge. Några andra halvklara och än så länge, endast uttänkta projekt väntar fortfarande, men det är alltid skönt när något blir klart.

Nu när värmen så smått börjat återvända var det på sin plats att plantera om mina stackars tomatplantor, så nu står de med jord upp till de översta bladen. Paprika- och chiliplantorna får vänta lite till för det saknas några mjölkkartonger att planera om i... Snart är det nog dags att så något mer, får nog kolla igenom fröpåsarna någon dag!

Att fånga känslan

Helgen har spenderats i Uppsala/Stockholm med syskonen och igår kusinträff med överaskningsmiddag för mormor. Hon blev riktigt glad och det blev jag också. Det betyder så mycket att kunna träffa alla härliga någon gång ibland och de ger mig så mycket positiv energi. Jag ville knappt åka hem till syrran igen på kvällen, bara stanna kvar och hålla fast i känslan av gemenskap ett tag till. Trots att vi har ett åldersspann på ca 15 år umgås vi väldigt bra och lägg till mormor på 82 år och du har ett vinnande koncept. Håller tummarna för att min semester sa kunna innehålla någon stockholmstripp, det behöver jag!

Om ca två timmar är jag hemma hos min älskling igen och jag är fylld av idéer. Jag vill fortsätta att rensa våra skåp för att få bättre plats för sånt som betyder något för mig. Så mycket skräp tar upp plats och det är verkligen skönt när jag orkar rensa.

Sen önskar jag mig vår och värme nu. Nya löv på träden och att kunna bära vårjacka utan att frysa ihjäl om mornarna. Håller tummarna...

Älska påsken!

När jag vaknade i morse insåg jag hur härlig påsken är. Efter månader av jobb kommer äntligen två extra dagar på en helg och istället för söndagsångest inser jag att det är lördag och hela tre lediga dagar kvar. Hur skönt som helst! Igår blev det städat och fixat inför besök av Tobbes föräldrar och farmor som kom och firade hans födelsedag med oss. God mat, tårta och trevligt sällskap kan verkligen göra en dag! De var här på dagen och på kvällen kom hans bror med tjej över en sväng och blev kvar mycket längre än det var tänkt. Men vad gjorde väl det? Våra planer för idag består av att ta det lugnt och förbereda inför kvällen då några vänner kommer hit, det ska bli jättetrevligt!

Tack vare mina arbetstider vaknar jag tidigt även på helgen om inte sänggången blivit för sen så idag har jag redan hunnit torka/fetta/fixa med vårt "nya" våffeljärn och köra igång en maskin tvätt efter frukost. Snart blir det en andra frulle och sen kanske man ska planera den där middagen. Jag gillar att vara ledig!

Myshelg

Oj vad mycket vi hunnit i helgen! Eller ja, jag har väl gjort mer, men vi har även hunnit göra en del tillsammans vilket är skönt. Frysen frostades av under natten till lördag och nu när glaciären vi hade där är borta känns utrymmet mycket större. Jag kokade under lördagen buljong och fixade ströbröd av torra brödkanter jag sparat i frysen och på kvällen bjöd vi över sambons bror och dennes flickvän på en trevlig middag. En mycket lyckad lördag med gott sällskap och mycket gjort. Tack vare att vi spontant bjöd hit dem blev det naturligt att städa av det värsta så nu sitter jag i en rätt välstädad lägenhet.

Idag har vi varit på kalas hos Tobbes moster som fyllt år. Det var supertrevligt och massor av gott att äta så jag är fortfarande rätt mätt. Det är så härligt att umgås med härliga släktingar och vänner!

Vi har även rensat lite mer i skåpen. Jag är rätt hård mot mina egna grejer, men Tobbes får han också ta ställning till om vi ska göra oss av med så nu har han fått okeja lite ditt och datt. Våffeljärnet fick flytta förra helgen och vi gillar våfflor båda två så nu letar vi på tradera efter något mer massivt. Det ska nog snart vara fixat! Utan all extra plast i skåpen blir det verkligen plats över till annat. Det är verkligen skönt.

Frosta av frysen?

Vi har behövt frosta av frysen ganska länge nu och tar jag inte tag i det snart bli det väl inte av. Håller tummarna för fortsatt svinkallt i helgen så frysvarorna kan stå på balkongen medan isen tinar. Hur lång tid kan det ta månntro? Tror att jag ska tömma och stänga av på fredag eftermiddag...

Skurkarna

Ju mer jag läser om den slapphänta hanteringen av giftiga kemikalier, desto mer övertygad blir jag om kemiföretagens skuld i de sjukdomar mina nära och kära drabbats av. Cancerfall utan bra förklaring som jag är övertygad om ej skulle funnits om vi valt försiktigthetsprincipen. Företagen och slapphänta politiker har ansvaret för vårt lidande.

Superlördag

Idag har jag varit supereffektiv! Nu när jag är själv hemma är det skönt att lägga tid på allt det där som aldrig blir gjort, eller som jag inte orkar göra mån-fre... Ofta blir helgerna mer mysa och umgås än jobba av veckans uppdrag, men idag fick jag gjort både det ena och det tredje. Verkligen skönt att någon gång ibland utnyttja en hel dag ordentligt så man kan såsa flera andra dagar med gott samvete. Vad har jag då hunnit med? Jo jag har städat, tvättat, vädrat sängkläderna, lämnad två kassar med saker/kläder på Röda Korset, handlat inför morgondagens middag, kokat saft, "kokat" salva, vädrat sovsäcken och tagit ut soporna. Snart ska jag yoga och laga middag. När jag ska fixa middag till mig själv brukar jag oftast slarva, men då jag äter järntabletter efter blodgivningen känns det dumt. Vill ge kroppen bästa möjligheten att återhämta sig!

Nu klappar jag mig själv på axeln och belönar mig med ett yogapass!

Rensönskelistan

Det finns en hel del plast i vårt hem nu när jag letar. Man kan väl säga att jag har en önskelista på saker jag vill byta ut. Och en kasse med kläder som ska skänkas, men inte behöver ersättas...

•  Våffeljärnet, som är mer plast och non-stick än järn ska ut och när jag hittar ett i järn ersättas.
• Smörgåsjärnet som materialmässigt liknar våffeljärnet ska ut, men det är inte mitt så först konsultation med den bättre hälften. Hittar jag ett i järn blir det nog inköpt.
• Två gardinpar i polyester. Jag har andra gardiner hängande, men vill gärna ersätta dessa då det är trevligt att kunna variera.
• Plastbunkarna! Tripp-trapp-trull-setet åker idag och Tobbes blir kvar tills vi hittat ersättare. Vi har lite plats i köket och behöver ändå diska ofta...
• Plastmåtten ska bytas mot några fler i metall. Vi har en måttsats i metall, men en till skulle vara bra. En måttsats åker idag och en halv är kvar.
• Kläder. Jag har rensat ut en matkasse med kläder som är i syntetmaterial. Det finns ännu mer kvar, men vissa plagg använder jag mycket och kan helt enkelt få slitas tills det inte går mer och andra plagg tycker jag för mycket om på andra sätt. Lite mer plats i garderoben, men inget behov att ersätta plaggen för jag har mer än jag behöver. Trots att jag knappt köpt kläder senaste åren.
• Smycken. Jag har samlat på mig en del och använder nästan inget. Varför ska man ha så mycket som aldrig används?
• Sängkläder. Nu kommer jag inte göra några förändringar på den fronten, men längre fram kommer jag att se mig om efter miljövänliga sängkläder i naturmaterial. Täcken och kuddar är i syntet eller dun här och en dag behöver de bytas ut. Då hoppas jag kunna (ha råd att) göra ett aktivt val.
• Plaststolarna i köket skulle gärna få flytta på sig för trästolar. Jag håller ögonen öppna på andrahandsmarknaden. 
• Duschdraperiet som är i polyester vill jag byta till ett i naturmaterial.
• Tobbes hygienartiklar. Om man vill leva två går det inget vidare att tvinga på sin partner ens egna idéer. Jag har tänkt introducera en miljöbra deo och raklödder. Det har inte blivit av än. Men vår tandkräm är miljömärkt. Ett steg i taget. 

Sen har vi soffa, säng, en stationär dator, en bärbar dator, osv osv. Det kommer att vara massor av plast och kemikalier kvar hur jag än gör känns det som. Men man behöver inte exponera sig med onödiga mängder. Sen ska man aldrig glömma vikten av att städa! Kemikalierna och miljögifterna hamnar i dammet och när man städar ut det så minskar man kontinuerligt mängden skit i hemmet (i dubbel bemärkelse). Min älskade sambo samlar dessutom på lego och den plastmängden kommer bara att öka och då blir jag mer sugen att minska resten. I framtiden ska vi ha ett hus och då får han ha ett legorum där det får städas hela tiden. Typ.

Gräsänka

I helgen är sambon på vift och jag ska roa mig på bästa sätt! Jag har redan shoppat loss på röda korset (två klänningar och en porslinsask för totalt 30kr, älska röda korset!) och förberett saftmajan. Vi måste frosta av frysen så jag jobbar på att tömma den... Tänkte försöka mig på att göra en liten krusbärspaj, för vi har rätt mycket krusbär.

Blodgivare

Igår gav jag blod för första gången. Lite nervöst innan, men det gick jättebra! När jag gick därifrån kom jag att tänka på att det nog inte är allt för många som fungerar som blodgivare idag. Vi som kan har nästan en skyldighet att göra det, men bara nästan. I slutändan måste man göra valet själv. Man ska dock aldrig glömma att blod är skillnaden mellan liv och död för många.

Förgiftad

Det här är min nuvarande läsning på temat kemisamhället. Den är skriven av två kanadensare och liknar naturskyddsföreningens "den flamsäkra katten", men har en mer internationell vinkel och tar upp historien bakom/om flera kemikalier. Så läs Förgiftad, det är mitt tips.

Längtans tid

När tanken på den kommande våren är väckt är det svårt att släppa den. Tänker att jag ska köpa penséer till en blomlåda när det blivit varmare och "trätunnor" till grönsaksodling. Paprika och chili såddes igår och idag blir det tomat, Marmande och Tiny Tom. Nu längtar jag verkligen efter frukost ute, men vet att det är is i magen som gäller. Ganska länge till. Fast möblerna kan få komma fram nu. För några dagar sedan var träning det stora suget och till helgen är det medeltid som gäller. Jag är en så galen periodare!

Det kliar i odlarfingrarna

Solen gassar på balkongen så jag tog mig i kragen och städade bort lite skräp som legat där sedan sommaren försvann. Jag är så lat när det "roliga" är över och det man inte städar i oktober ligger snällt kvar i mars... Det ena ledde till det andra och nu sitter jag och funderar på årets odlingar. Jag sådde chili och paprika som jag hade frön kvar av från förra året och tänker så även tomat, ska bara köpa en till sort. Förra året var det många små krukor och nu funderar jag på att skaffa några lite större lådor istället och samplantera lite mer. Sallad, rädisor och liknande funkar ju bra tillsammans och flera av mina krukor är så små att de inte riktigt klarar när jag är borta några dagar eller solen steker.

Det är även dags att planera om krukväxterna och då jag hade lite jord kvar från förra året blev tre lyckliga växter fixade av bara farten. Resten väntar otåligt och det är bara att köpa mer jord. Några växter har blivit rätt trista och ska få lämna plats åt annat. I köket finns snart inte plats för några fripassagerare...

Ensamen och trött

Vi har bott här i stan lite mer än två år nu och jag börjar bli lite trött. På att knappt känna en själ. Ibland är jag så sugen att flytta till någon ort där jag redan har vänner att umgås med. Ingen jag träffat här har klickat riktigt, även om det finns vänner i närliggande orter. Personer jag träffat och räknat med som vänner bjuder inte med mig, verkar mest se mig som en börda. Det är de som är bördorna.

Plastkläderna

Jag har mer kläder i syntetmaterial än jag är bekväm med. Idag rensade jag ut en kasse med kläder som jag sällan använder som nu ska till Röda Korset. Det är inget fel på kläderna, men ju mer jag läser om kemikaliernas inverkan desto mindre sugen blir jag att använda dem. Vissa syntetplagg får vara kvar, men framöver ska jag göra mina inköp mer medvetet.

När jag kollar igenom kläderna slås jag alltid av mängden. På jobbet är det arbetskläder som gäller och hemma blir det oftast myskläder. När det någon gång är läge att se bortom mysbrallorna blir det oftast samma klänningar. Skönt att se att jag har en hel del kläder, det behövs inte mer!

Plasten i mitt hem, men inte i mitt hjärta

Just nu är jag mitt i läsningen av boken "Impotensmadrassen" av Monica Kauppi, en spännande/skrämmande bok. Författaren är kemikalieöverkänslig och reagerar starkt på många av de kemikalier vi dagligen utsätts för. Boken har fått mig att lite hårdare försöka rensa ut den onödiga plast i vårt hem. Det är en hel del!

I köket har jag lagt de flesta ansträngningarna hittills, de flesta plastredskapen är utbytta mot trä/metall och jag letar med ljus och lyckta efter bunkar/skålar som ej är i plast. Vi har knappast enormt med plats, vårt kök är rätt dåligt planerat, så det blir verkligen ett byte när jag hittat något nytt. Sen är matlådor ett kapitel för sig. Jag har än så länge en matlåda i glas, men jag tror det blir en i metall snart. Flera av de mer välanvända plastlådorna är både repiga och missfärgade, det känns väldigt ofräscht.

Några små saker jag lärt i mig i boken är att

• vanillin (som smaksätter vaniljsmakande glass, youghurt och choklad bl. a.) kan tillverkas ur råolja, inte bara ur ruttnande trä. Ruttet trä känns som himmelriket i jämförelse och jag är mindre sugen än någonsin på köpeglass.
• flygbolagen tvingas bespruta sina passagerare med mycket giftiga (och för ändamålet verkningslösa) bekämpningsmedel för att få landa i vissa länder. Detta trots att insekterna man vill åt i de flesta fall är resistenta (eller snabbt blir det) eller helt enkelt inte åker i passagerarnas hår utan i deras bagage.
• det ofta krävs en liten, liten droppe för att kemikaliebägaren ska rinna över och man ska bli hyperkänslig mot typ hela vårt moderna samhälle...
• små barn påverkas mycket starkt av miljögifterna och många av de som finns i plast (leksaker bl. a.) kan ge ADHD, för att nämna något. Av oklar anledning är det viktigare att skydda handeln än de kommande generationerna. Vem bryr sig om ifall alla barn i framtiden behöver skapas i laboratorier...

Gott nytt år, goda nya möjligheter

Oj vilken härlig julhelg vi haft hos mina föräldrar och igår firade vi in det nya året med vänner och god mat. Sämre kan man ha det!

Det gångna året har min ekonomi stabiliserats och medeltiden vaknat till liv igen så planen för det kommande blir enkel. Jag ska fortsätta ha roligt med SCA och medeltid, vi ska förhoppningsvis äntligen "fixa klart" i lägenheten efter två år av "snart/kanske/sen". Vi är på väg till IKEA någon dag för att inhandla lite möbel.

I köket är min tanke att vi ska byta ut en hel del socker mot annan, mer "människoriktig" mat och det ska nog gå bra. Vi har inte direkt några problem med vårt sockerätande, men det är nog lättare att bryta halvbra vanor nu än om några år när vi får för oss att föröka oss... Jag ska fortsätta min kamp för att avplastifiera köket och har fått en bra skjuts i rätt riktning av föräldrarna som gav oss två fina skärbrädor av trä i julklapp. Den ena för stor för vår stora resväska, hehe. Det är skrämmande mycket som är av plast i köket och det känns inte bra.

Jag vill läsa mer om sockret och dess påverkan på kroppen, även gifter i övrigt.

"Målet" med året blir alltså att fortsätta i rätt riktning och ha det bra på vägen. Eller nått flummigt i den stilen.