En bra dag.

Min älskling fick komma hem på "permis" idag, han ska tillbaka imornbitti för att lämna prover inför ronden och är inte utskriven, men än har han ingen feber. Det är väldigt skönt att ha honom hemma!

Har fått en del av min lön för den här månaden så jag handlade lite på vägen från jobbet. Nu har jag tre nya par sommarskor, ett par ballerinor, ett par väldigt nätta och supersköna skor och ett par lite stadigare. Alla tre är tygskor och jag har hålfotsinlägg till för de är helplatta och mina fötter pallar inte det. Förhoppningsvis ska de klara sig lite längre än skorna jag köpte förra sommaren, för på de är sulorna nu papperstunna... Nu har jag några att byta med som tur är!

Är det utsidan som räknas?

Jag har just kollat klart på Skönhetsbubblan på svtplay.se. Nu känner jag mig nedstämd av många tjejers osäkerhet, att de förändrar sitt yttre för att bli vackra, när de egentligen var vackrast innan. Det finns många som gör lyckade ingrepp, men minst lika många som aldrig blir nöjda. Det är så onödigt att de ska slänga bort så mycket pengar och tid på att oroa sig över utseendet när det är insidan, självkänslan de behöver fixa till. Det är inte alltid lätt att acceptera den man är, men den är billigast i längden. Kanske inte lättast, men absolut bäst.

Instagram

Ja nu har jag skaffat instagram (guckan). Mest för att jag har en rätt ok kamera på mobilen, men ingen egentlig anledning att fota en massa annars. Kul än så länge. Med smart telefon finns det verkligen appar till allt. Vettigt? Vet ej.

Deklarerat och knoppar

Nu har jag äntligen deklarerat. Lite krångel, men efter ett samtal med skatteverket löste det sig fint. På balkongen har både jordgubbar och smultron blomknoppar och även björnbären har vaknat för året. Bara Tobbe som saknas då.

Sluta köpa sött?

Jag funderar på att sluta köpa godis. Funderar på om jag skulle baka eller göra eget godis istället, så det onyttiga åtminstone slipper innehålla så mycket skit. Sockerberoende är jag i vilket fall som, men det blir inte lika lätt att förströelseäta godis om man först måste tillverka det. Jag har redan slutat ha socker på gröten och undviker Tobbes sötade yoghurt. Undrar sa flundran hur länge jag kan hålla på det här. Men om jag börjar idag så får vi väl se! Idag blir det lätt, jag ska inte gå ut nått mer nämligen! Undrar dessutom om det egentligen gör någon skillnad...

Grönska i gråa april

Mitt i allt grått och trist som är nu har jag några fina glädjeämnen. Paprika, chili och tomatplantorna växer så det knakar. En av paprikorna har nästan utslagna blommor! Känns lovande. Även de andra har små, små blomknoppar så det ser ut att bli lite att skörda i sommar. Även basilikan och oreganon växer på, även om den senare tar det ganska lugnt. Ute har jag nu satt ärtor och plocksallad som jag köpte frön till igår. Hoppas att de ska gro snabbt så jag får fler bebisar att se efter. Dillen har börjat titta upp.

Det är första gången för mig med det mesta jag odlar från frö i år, det är bara ärter jag odlat innan och lyckats bra med. Hoppas verkligen att allt blir frodigt och ätbart så vi kan äta närproducerat på riktigt i sommar. Jag äter redan nu gallringsrädisor från balkonglådan...

Mer än jag förstår...

Det finns människor som föds med gener som ökar risken för cancer avsevärt. Det finns människor som utan dessa gener ändå får svårhanterad cancer och de flesta håller med om att det är fördjävligt och hemskt. Sen finns det människor som (vad det verkar som iaf) välkomnar en högre risk för cancer (och andra allvarliga sjukdomar). Jajjamen, det är rökarna jag tänker på. Det är ett medvetet val att försvaga sin kropp och utsätta den för farliga och onödiga gifter. Ingen behöver röka för att må bra eller ha kvalité i livet, det kan man få på så många andra sätt. Rökning för mig är ett kortsiktigt och underligt sätt att "belöna" sig själv.

Vissa opererar sig för att slippa cancer, andra drar i sig ett paket om dagen för att välkomna den. Varför? Det är mer än jag förstår.

In igen då

Sjätte dagen hemma så nu är det feber som skickar tillbaka min älskling till sjukhuset igen. Jag blir ledsen och trött. Vi hade inte planerat något speciellt, jag har en massa småsaker jag behöver fixa, men det är skönt att kunna göra något om man vill. Jag följer inte med in idag. Har egentligen inte tid. Vet inte om jag kommer få något gjort, men där kommer jag garanterat inte göra något vettigt. Utom att umgås med Tobbe såklart och egentligen är det viktigast. Varför är det så här?

Cancerjävel

Nu är behandlingen i full gång. Sambon är hemma efter några dagar av cellgifter och några dagar av feber och stora doser antibiotika. Han borde få ut frikort för vården nu, vi har kollat igenom kvitton, men det är en bit kvar för medicin och sjuktresa. Helt galet att en sjukresa kostar 150kr (60 om man har färdtjänst, men det har vi inte hunnit söka än), han behöver åka in tre gånger till den här veckan (alltså sex sjukresor om det inte dyker upp någon ängel med bil). Frikort för sjukresa får man vid 1500kr (tror jag det är) och för en vanlig familj som har några kronor på banken är den ingen fara, men vi har inte såna pengar och jag vet inte hur det ska funka innan han får frikortet. Jag hatar att vara fattig.

Vilken 25årsdag...

Knytkalaset blev riktigt lyckat! Alla blev mätta och vi hade väldigt trevligt. Det var en härlig, men lite kort och stressig stockholmsvistelse. Idag är dagen D och jag sitter nu ensam hemma efter att ha jobbat en halvdag. Tobbe skulle in och träffa läkaren, men ringde för en stund sen. Han blir tydligen kvar där, i fyra dagar. De tänker påbörja behandling på momangen. Det han berättade när han ringde förstörde min dag kan man väl säga. Det hade förstört vilken dag som helst. Det är verkligen inte rättvist!

Trött och frustrerad

Om två dagar har jag knytkalas för att fira 25årsdagen som infaller på tisdag. Vi åker upp imorn till Stockholm där tillställningen äger rum och jag tänkte idag fixa lite godis med mandlar att bjuda på. Ett enkelt recept var hittat och jag satte igång, men i andra försöket var det bara att inse att det enkla receptet var en förbannad bluff. Jag följde det, men resultatet var inte i närheten av bra. Jag blir så trött på att det bara inte kan få fungera. Räcker det inte med att jag inte har råd att bjuda på kalas utan måste anordna knytkalas för att ens ha en möjlighet att fira födelsedagen? Jag är så jävla trött på att vara fattig nu. Vill kunna spara ihop lite pengar och sedan bjuda de jag tycker om på kalas.

Jag har fått ett tillfälligt städjobb nu så ett litet tag kommer inkomsten vara lite mer trygg. Men det räcker inte i längden.

Hustittande på nätet

Jag är säkert knäpp och ett ärkepucko när jag kollar hus på nätet (som kollar hus på nätet..). Om det är lite nedgånget och skruttigt så är det inget minus. Bara det har en fungerande vedspis, eller varför inte en urgammal interiör som iofs behöver gigantiskt med arbete för att inte ramla ihop, men det är ju sååååå myssnyggt. Nått hus jag såg hade en vedpanna i köket som inte var eldningsbar. ???? Vad är vitsen med en vedpanna om man INTE eldar i den för varmvatten, eller åtminstone om vintern när kylan biter.

Sånt jag ser som positivt:

• Eldningsmöjligheter. Öppen spis är mysigt, men guldet heter vedspis i köket som aldrig störs av strömavbrott. Gärna möjlighet att vedelda för värme.
  
• Inte så upputsat, inte nyrenoverat i nån trist modern stil.
• Jordkällare!!!!
• Vuxna fruktträd som kan sysselsätta mig om sensommar/höst.
• Billiga hus (gårdar). Om vi inte vinner på lotto (spelar inte så oddsen är små) kommer vi inte vara rika nog att köpa nått dyrt och flådigt, men ett billigt spektakel att renovera på i sisådär 20 år låter väl trevligt.

Jag är övertygad om att min käre pojkvän inte håller med mig på alla punkterna...