Jag mår verkligen inte bra av att vara arbetslös. Jag har väldigt svårt att motivera mig till att göra sånt jag måste få gjort (som att söka jobb...) och jag har kommit fram till att jag verkligen saknar alla mina vänner som bor på andra orter, långt, långt bort. Tobbe har inte så många att hänga med här, men han känner bra många fler än jag. Jag har några av hans vänner jag kan låna, några som jag känner från förra jobbet, men i det stora hela känner jag inte en kotte här. Jag skulle verkligen behöva ett jobb så jag lär känna lite folk. Så jag har råd att gå på yoga, ork att hitta en kör och därmed hitta egna vänner. Jag räknar inte med att hitta en (till) Emma, men i varje fall nån jag kan vara sugen att ringa när jag känner för att gå en sväng på stan, eller behöver snacka lite. Eller varför inte bara komma ur lägenheten så att både jag och Tobbe får lite tid utan varandra.
Jag tycker inte illa om Kungsbacka, men jag tycker illa om att inte ha några egentliga vänner på gångavstånd. Det är som tvärt emot Visby, jag hatade vintervisby. Det är en plats som vet hur man visar sin värsta sida, men å andra sidan hade jag gott om vänner där. Om jag bara räckte ut en hand visste jag att någon skulle ta den. Visst Tobbes vänner är jättesnälla och jag har inget emot att umgås med dem, men de har sina egna liv och vänner och inte direkt behov av en till. Just nu är det ganska tungt att bo så långt ifrån allt. Och alla.
2 kommentarer:
åh jag förstår dig, har också gått hemma mycket.
nu har jag kommit in på sjuksköterskeprogrammet på malmö högskola, och det ska bli så skönt att komma igång med något.
hoppas allt löser sig för dig snart!
Nu känner jag mig älskad :) Jag saknar dig med, du borde få ett jobb i Uppsala så fort Tobbe är frisk så vi kan umgås igen. Du är ju så långt bort:(
Skicka en kommentar