Jag känner mig så omotiverad att jag nästan blir ledsen. Det är värst på helgen iom att jag inte har något att göra. I veckorna kan jag ju åtminstone leta efter jobb. Igår var Pettson i stan. Rättare sagt den här helgen. Det låg i luften att han skulle höra av sig och att det skulle göras något. Tobbe snackade med honom ett par gånger och iom att han inte sa nått så antog jag att inget var planerat. Kl. 18 skulle vi käka och jag undrade om det var några planer för kvällen. Tobbe sa då att han skulle iväg. BAM. Jag fattar att han och Pettson vill ha sin tid tillsammans, jag har aldrig sett en sån vänskap mellan killar förr. Men jag tror inte Tobbe fattar att jag inte vill sitta och glo på tv själv med hans mor flera kvällar i veckan.
Jag måste skaffa egna kompisar här, såna som inte presenterar mig som en kompis flickvän, såna jag inte känner att jag hänger med bara för att Tobbe känner dem. De är jättefina, alla hans vänner, men jag behöver ha egna vänner som jag umgås med för att jag känner för det, inte för att de är de enda som finns. Det blir väldigt tradigt väldigt snabbt.
Till viss del kommer det kännas bättre när vi flyttat, då kan jag göra det jag känner för hemma och även lägga mig i en SÄNG om jag blir trött. Det är supersnällt att vi får bo här, men nu vill jag bo nån stans där jag kan vilja stanna hemma. Vilja bjuda hem folk och kunna prata med min pojkvän utan att känna att andra lyssnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar