Jag bubblar visst av åsikter idag. Läste just om en tjej som blekt sitt svartfärgade hår så det blev vitt. Det verkade ha varit lyckat och håret såg inte allt för skadat ut. Men. Jag har tonat håret en gång och slingat det en. Jag kanske är ovanlig och konstig, men jag trivs väldigt bra i min egen färg. Jag har läst om att man borde passa bäst i sin egen hårfärg och det verkar logiskt. Kroppen komponerar en färgpalett som passar ihop. Jag är dålig på att klippa håret så regelbundet som jag borde och att färga är då helt otänkbart, både dyrt och med mycket större behov av skötsel än håret i övrigt. Kan ju tänka mig hur det skulle bli om jag färgade. Till slut skulle jag ha en 4-5cm utväxt och se helt bedrövlig ut. Att folk orkar ändra sitt utseende så mycket.
På ett sätt blir jag imponerad av de som orkar slänga så mycket tid och pengar på hårfärg, men samtidigt tycker jag att det blir ganska absurt när de flesta faktiskt passar bättre i den naturliga hårfärgen. Det gäller framför allt alla fjortisar som bara färgar för att följa strömmen...
3 kommentarer:
jag förstår din tanke och har själv tänkt så många gånger (: men är ju en sucker för svart hårfärg hehe
En väl vald annan hårfärg kan vara mycket snyggt, man kan ju färga för att få en annan effekt av håret än det naturliga. Det handlar om vad man vill utstråla. Om det är "naturlighet" är nog den naturliga hårfärgen bäst. Jag menar alltså om man vill bryta med det naturliga så är att färga håret ett rätt bra sätt.
Ja det är så sant! Vill man inte ha naturligheten utan snarare ett utseende som är speciellt är det oftast riktigt snyggt. Det brukar vara genomtänkta frisyrer och färger. Det jag kan irritera mig på är den skönhetsindustri som mer eller mindre uppmanar unga tjejer att färga håret för att det inte duger som det är. Att man färgar för att man är missnöjd med sitt utseende för att man inte är trygg i sig själv. Där är det av större värde att inse att man är vacker i sig själv och inte behöver byta färg på håret eller sminka sig.
Skicka en kommentar