Igår tyckte jag synd om mig själv. Inte nog med att min förkylning gav mig hemsk halssmärta och stel nacke så hade jag ont i ryggslut och höfter. Hur jag än satt i soffan gjorde det ont och kvällen tillbringade jag på golvet. Det var aningen bättre, men inte bra och jag var glad att Tobbe var pigg och orkade fixa saker. Tog t o m en tupplur på eftermiddagen. Idag mår jag som tur är mycket bättre.
Att bo och leva med en cancersjuk ger lite perspektiv. Även om jag var ynklig och gnällig igår så var jag tacksam över att inte må sämre och att ha min älskling där. Han behövde inte dutta en massa, men finnas där. Det finns mycket värre öden än att vila bort en söndag, var glad om det räcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar