Jag hade lovat att hjälpa Tobbe komma upp idag, men glömde det till sista sekunden. När han egentligen borde gått hemifrån slog det mig att han inte ens var vaken. Jag klarar inte av att ta fullt ansvar för att han ska ta sig till sina möten och göra sina uppgifter. Jag har fullt upp med mitt eget "liv". Jag skäms som inte kom ihåg, men jag blir frustrerad när han inte ens skrev en lapp för att påminna mig, eller satte ett alarm för att visa att det var viktigt att han kom upp. Han litade blint på att jag skulle minnas hans schema och få upp honom i god tid. Förhoppningsvis kommer han i fortsättningen sätta ett eget alarm och jag inte att glömma. Det gör ont att svika ett förtroende.
Nu måste jag rycka upp mig så den här dagen inte blir helt bortkastad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar