Oj. En medeltidsvecka är över! Jag och många fler har sett en hel hög Jauvetsagor, jag fotade till förbannelse, vi klappade och jublade så de inte kunde gå av scen. Det känns vemodigt nu när det är över. De har auktionerat ut sina grejer, haft sin begravning och valt in Loke i gruppen. Han hoppade runt, lycklig som ett barn när han fick 50öres-stipendiet och sedan fick en Jauvetkrona fastskjuten med en häftpistol på bröstet. Episkt, men ack så sorgligt. Så många gånger som hyllningssånger framförts och våra älskade gycklare gråtit. Men det är kanske bäst så här, man ska sluta när man är på topp, därifrån kan det bara gå utför. Tyvärr. Dags att lämna scenen till förmån för någon ny, nu okänd gycklargrupp. De är många som slåss om uppmärksamheten nu, men de flesta känns bara B när man har Jauvet så nära i minnet. Ge det två-tre år sen är vi mer redo för någon ny att lära sig konsten.
Tre medeltidsveckor har jag underhållits av Jauvet. Nästa år blir det svårt. Det blir till att kolla in alla som finns där för att hitta någon ny tradition. Någon nästan värdig efterföljare. Jauvet, ni kommer alltid vara bäst! Kronan på bilden här under är en hyllning till Jauvet, de delade ut sånna på auktionen.
Men jag har inte bara kollat på sagor, jublat och gråtit. Jag har slösat pengar och pysslat också! Bilden här ovan visar allt jag köpt och pysslat. Det är brunt ylle, brunt linne (av vilket jag sytt en underkjol till bumlan), två hårpinnar, Pälsskinn, en påtgaffel, en tennmugg, en bältesdetalj, en ring, ett par blå lösärmar och en säck som är mindre och behändigare än den andra vi har. Skorna har mörknat lite av allt gående och är nu så här fina. De ska vaxas om.
Titta och lyssna på Lokes hyllning till Jauvet här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar