Paus

Det känns som om mitt liv är lite i paus just nu. Å ena sidan gör jag väldigt mycket, jobbet gör att jag varierar mina vardagar enormt mycket och de flesta av mina helger har något inplanerat. Men väldigt mycket som jag gärna skulle göra lyser med sin frånvaro. Jag vill träffa medeltidsfolket igen, åka på Knäcke och vara medeltida en vecka, leta mig iväg till symöten och åka på helgevent. Men jag har inte råd. På ett sätt har jag inte tid heller, men tid hade jag kunnat ordna. Jag vill gå på yoga, men pengarna lyser med sin frånvaro. Jag vill börja rida lektion igen. Men nej. Som student levde jag på lite. Nästan 8000kr i månaden är inte mycket pengar, men det gick absolut att leva på själv. Nu drar jag in aningen mer och det räcker till räkningar och mat. I nödfall ett klädesplagg. Vi är i behov av en generös släkt som fixar presenter med en baktanke för att kunna inreda vår lägenhet. Det suger.

Självklart bör jag vända tankarna mot allt som är bra istället. Som att jag i sommar kommer ha en helg med kusiner och mormor, det kommer bli otroligt kul att umgås för det har varit sällan de senare åren. Alla fyller visst år och släktkalasen avlöser varandra här i Kungsbackatrakten, det är superhärligt för Tobbes släkt är lika trevlig som min. Tobbe visar inga tecken på att något skulle ha gått kasst med behandlingen och snart kommer han gå på återbesök och röntgen för att få det bekräftat, om några månader är det slut med pillerknaprandet. Med andra ord finns det som är viktigast.

Men jag känner ändå att det vore skönt att kunna unna mig de där ballerinaskorna som jag klarar mig utan men faktiskt gärna vill ha.