Dagdrömmaren

Ibland tänker jag att det vore fantastiskt skönt att komma hem till ett dukat bord och en matlagande pojkvän som precis lagt sista handen vid en trevlig middag. Bara att sätta sig till bords och njuta. Man ska väl inte ha larvigt höga förhoppningar antar jag. Oftast kommer jag hem, hungrig som en varg och virrig av lågt blodsocker och lagar maten av ren självbevarelsedrift. Jag är liksom inte säker på om det skulle bli nån mat annars. Fast idag handlade jag till hamburgare och bad Tobbe att fixa det, väldigt härligt att sitta som en död hösäck och vänta på maten faktiskt!