Ofrivilligt köpstopp

Jag läser just nu "Köp inte den här boken!" av Ann-Christin Gramming och har kommit fram till att vi under senaste året haft mer eller mindre ofrivilligt köpstopp. Hon väljer att inte köpa något som inte är absolut nödvändigt under ett år. Mat och mediciner är ok, men inte prylar och kläder. Under det senaste halvåret har jag handlat kläder och skor för ca. 400kr. Då är 370kr av det skor och hålfotsinlägg som jag nu använder dagligen. Vår ekonomi har de senaste 9 månaderna varit så ansträngd att vi levt på långt mindre än vi gjorde som studenter. Jämfört med att vara en sjuk och en lågavlönad är studentlivet rena rikemanslivet. Vi håller tummarna för att det ska ordna upp sig snart, att vi ska få inte lite mer, för vi är så otroligt trötta på att inte kunna unna oss t ex saker vi behöver för att fixa till vardagsrummet. Osv. Vi har som tur är fått flera möbler av släktingar och jag har fyndat en del begagnat (röda korset är första stället jag kollar när något fattas). Men inte allt går att få tag på så. Mitt stora intresse för SCA är ett pengaätarmonster om jag är aktiv och det förklara verkligen varför det legat på is senaste året.

Att handla medvetet är superbra och mycket viktigt. Att inte kunna handla alls är ingen höjdare.