Just nu är mitt intresse för att leva av det naturen ger i form av vilda växter väldigt stort. Jag har läst lite om det och funderat över hur det kan fungera i verkligheten. Kommit fram till att det får ligga på is ett tag till. Vi bor nära ett skogsområde, men det är lika mycket motionsled som skog och jag gissar att det rastas lite för många hundar i området för att man ska kunna äta växter direkt från marken. Jag har sett både hallonsnår och blåbärsris, men de kommer nog länsas innan jag hinner dit. Men i framtiden hoppas jag kunna ta vara på det vilda skafferiet och njuta av naturens frukter. Så att säga.
Jag satt och läste på ett forum när jag ramlade över en kommentar om att bronsålderns kunskap har försvunnit och att det skett under de senaste generationerna. Jag fattar inte vad personen menar för bronsåldern tog slut för 2500 år sedan, ca. 75 generationer. Jag kopplar det till det intresse jag har av att leva av naturen och ta vara på det som redan är, men jag förstår inte hur någon kan tro att det är kunskap som försvunnit nyligen. Om den nu kommer från bronsåldern. Om det är den kunskapen personen menade så bör han/hon inse att 2500 år av jordbruk har förändrat ganska mycket. Man kan inte hålla all kunskap levande och föra vidare allt man vet till nästa generation. Ny kunskap tar upp den gamlas plats och för att kunna lära sig nya saker behöver man ibland glömma något gammalt. Vi föds inte med kunskap som våra förfäder haft utan vi får i varje generation på nytt lära oss allt av vikt. Det är så vi är skapta och så kommer det alltid att vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar