Jag vaknar och möts av en vacker och solig lördagsförmiddag. Njuter en stund av ledighetens slappa morgon innan måstena börjar krypa fram. Buljongen är slut och jag vill/borde koka mer. Saften är slut och jag borde lägga fram bär idag så jag kan koka den imorn. På väg till toan kollar jag i kalendern och ser att jag ska jobba imorn. Plötsligt känns den vackra, lediga dagen som ett minne blott. Inser att jag förutom att städa, baka med Tobbe, tvätta och koka buljong idag även borde söka jobb. Så mycket för den ledigheten. Jag trivs med jobb jag har, men ogillar det skarpt av två anledningar. Ibland styckar det mina helger och jag är bara anställd till sista november. Det jag gör när jag jobbar är så gott som alltid kul. Speciellt helgjobben är ofta spännande då jag får göra sånt som är nytt och annorlunda för mig. Men förutsom att ge mig en känsla av smygande panik om att jag snart är arbetslös gör helgjobbandet att jag blir stressad över att alls hinna leva nu. Det enda jag gör är att jobba och fixa hemma. När jag inte gör det för en helg (läs förra helgen) blir "arbetsbördan" dubbelt så stor den kommande helgen och ledigheten hinns inte med.
Jag känner mig som en stressad Negatron. Det känns inte bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar