Sverige har många problem, ett av dem är att kvinnor skäms för hur de ser ut. Jantelagen säger "du ska minsann inte tro att du är något!" och många tjejer nickar lydigt.
När jag ska lägga mig i solen för att bli brun (den enda andra anledningen till att jag gör det är att jag gillar solvärmen mot kroppen) vill jag gärna slippa få vita bikinimarkeringar överallt. Dvs jag skippar gärna bikinitoppen och har små bikiniunderdelar... Jag är stolt över min kropp, den är vacker, men samtidigt kryper lite skamkänslor fram. "Tänk om nån ser mig och dömer mig" fast jag vet att det i såna fall är deras problem. I Sverige är det vanligt att vanliga tjejer ligger i de mest täckande bikinis man kan hitta (inget fel med det om det är vad man vill) eller shorts (det har även jag gjort), men om jag skulle få för mig att ligga i en stringbikini har jag en känsla av att de dömande blickarna skulle skrämma bort mig. Dessutom var det länge sen jag hittade en lagom låg bikiniunderdel i de vanliga svenska butikerna. Den bästa jag har är många år gammal. Köpte i år en brasiliansk bikini, nästan i det minsta laget innan jag vande mig, men den passar så mycket bättre på mig än de vanliga knyttrosorna på HM. De brukar nämligen vara nästan hur höga som helst och med dålig passform...
Hmm... Vart vill jag komma med detta? Det är klart att man ska respektera att badplatser som till 90% besöks av barnfamiljer kanske inte är den ideella platsen att utmana jantelagen på. Men om alla var bekvämare med sina och andras kroppar skulle det inte vara lika mycket ståhej om det hela. Det är ju en katastrof om man kan se (ibland ens ana) en tjejs bröstvårtor fast det är bland det naturligaste som finns.
Kanske borde vi vänja oss vid lite mer nakenhet (inte helnaket alltså) på stranden...
1 kommentar:
haha jag håller med! hi5
Skicka en kommentar