söndag 19 januari 2014

Den bästa insikten i en hårig armhåla.

Jag har tröttnat. Tröttnat på att samhället har så konstiga förväntningar på mig pga mitt kön. Jag är trött på att stå mellan att, helt i onödan, lägga tid på att ta bort hår från min kropp eller förväntas att skämmas. Därför tog jag en paus med det. Ganska lätt att göra såhär mitt i vintern faktiskt, man går så sällan i kortkort, linne eller bikini nu.

Har väl kommit fram till att det som anses som det största tabuet, att ha normal hårväxt i armhålorna, är det som är mest absurt att åtgärda. Rakade ben är mjuka och lena att ta på, alltså får jag något ut av tiden jag lägger på dem och ett friserat kön kan ha sina fördelar, men att raka under armarna tar bara tid! För att inte tala om vilken energi det tar att alltid noja över om det syns att håren börjat växa ut igen.

Rakade armhålor ger inget tillbaka. Någon menar säkert att det är mer hygieniskt. Då undrar jag hur nästan alla män klarar av det? Personligen har jag inte märkt någon skillnad. Det som gör skillnad är vilken deo man använder och sina rengöringsrutiner. Just nu använder jag deolicious och det är den bästa jag testat. Giftfri dessutom och när burken tagit slut kommer jag nog testa göra min egen.

Jag är osäker på om jag kommer återuppta det onödiga hårborttagandet. Precis som att jag sällan (aldrig) sminkar mig så ger det mig inget annat än arbete. Kostar pengar gör det också.

Är det inte rätt sjukt att de normer som många kvinnor lever under kräver att de lägger en stor del av sin inkomst på produkter som ska förändra hur de ser ut och är? Att man ska lägga sina surt förvärvade slantar på att duga, för det gör man inte av sig själv? Lägg till en lägre inkomst än mannen som slipper just den stenen på sina axlar.

Jag känner för att sluta bry mig. Att gå min väg, sluta skämmas för det naturliga och samtidigt försöka att inte lägga skuld på den som inte följer min väg. Det är svårare att acceptera att andra inte ser det jag ser än att ändra mig själv...